Var går gränsen

Det kom en fråga som var lite längre än 140 tecken. Vi väljer att publicera det på vår blogg så kan ni svara/diskutera under taggen #fskchatt under lördagen 11 oktober. Frågeställaren vill vara anonym och det respekterar vi.

Var går gränsen?

Var går gränsen när småbarn blir närgångna på din kropp och dina saker? Jag jobbar med barn i åldern 2 – 3,5 som är roliga och busiga. Jag spelar såklart med när de vill killas och leka med mig. Problemet är att jag upplever att flera barn satt i system att gå lite för långt så att det inte riktigt känns ok. Flera flickor tenderar att ta mina saker, stoppa händerna långt ner i mina fickor och skrattande hålla fast mina pennor, kameror, telefoner. Flera pojkar blir närgångna på min kropp och vill gärna upprepat klappa i rumpan eller stoppa händerna innanför kläderna och högt ropa tex ”Frökens rumpa!”. Det är på denna nivå jag börjar säga NEJ, men de bara skrattar och tycker jag är jätterolig.

Vart går gränsen?
Ursprungligt Foto: Ed Yourdon (CC BY-NC-SA 2.0)

Det känns som ett känsligt problem, därför undrar jag hur ni resonerar. Är detta ofarligt beteende som brukar gå över? Eller bör vi börja prata om detta, för att barnen ska förstå hur man respekterar andras personliga utrymme? Tänk om de gör likadant mot andra som verkligen blir kränkta? Det känns inte så kul för mig heller, att utsättas för detta särskilt när någon kollega bevittnar. Min kropp är min. Vad tycker ni?

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade